Frågor och svar
Eurekas svar
Är Digital Fairness Act redan gällande rätt?
Nej. Det är ett förslag till förordning, COM(2026) 1100 final, daterat 11 november 2026. I ingressen anges Europaparlamentet och rådet som de institutioner som skulle anta den i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Om förordningen antas skulle den tillämpas från den dag som anges i artikel 40.2, som förslaget endast anger som ”[12 months after the entry into force]” (engelsk lydelse), det vill säga 12 månader efter ikraftträdandet.
- Försättsblad
- Ingress, beaktandeled
- Artikel 40.2
Är Digital Fairness Act en förordning eller ett direktiv?
Förslaget gäller en förordning. Enligt slutformeln skulle den till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Den skulle upphäva direktiv 2005/29/EG. I motiveringen anges att förslaget omvandlar den materiella rätten om otillbörliga affärsmetoder från ett direktiv till en förordning.
- Rättsaktens titel
- Slutformel efter artikel 40
- Artikel 38.1
- Motivering, avsnitt 1
Vem skulle Digital Fairness Act gälla för?
Den skulle gälla affärsmetoder mellan företag och konsumenter före, under och efter en affärstransaktion som avser en produkt. Med näringsidkare avses varje fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna närings- eller yrkesverksamheten, hantverket eller yrket, och var och en som handlar i en näringsidkares namn eller för dennes räkning. Med konsument avses en fysisk person som handlar för ändamål som ligger utanför den egna närings- eller yrkesverksamheten, hantverket eller yrket.
Skulle Digital Fairness Act gälla för näringsidkare utanför EU?
Artiklarna innehåller ingen särskild bestämmelse om näringsidkare som är etablerade utanför unionen. Artikel 2.1 avgränsar tillämpningsområdet utifrån metoden: affärsmetoder mellan företag och konsumenter som avser en produkt. I motiveringen anges att direktiv 2005/29/EG är tillämpligt på varje näringsidkare som riktar sig till konsumenter i EU, även näringsidkare som är etablerade utanför EU, och att artikel 2 återger det direktivets tillämpningsområde.
- Artikel 2.1
- Motivering, avsnitt 1
- Motivering, avsnitt 5
Skulle Digital Fairness Act förbjuda mörka mönster?
Enligt artikel 10 skulle näringsidkare förbjudas att utforma, organisera eller driva sina onlinegränssnitt på ett sätt som sannolikt vilseleder eller manipulerar konsumenter eller som på annat sätt sannolikt avsevärt snedvrider deras ekonomiska beteende. I del III i bilaga I förtecknas mörka mönster (punkterna 53–62) som under alla omständigheter skulle anses som otillbörliga. Kommissionen skulle genom delegerade akter kunna lägga till eller ändra mönster i förteckningen.
Skulle Digital Fairness Act kräva en knapp för uppsägning online?
Om en näringsidkare erbjuder konsumenter möjlighet att ingå avtal via ett onlinegränssnitt skulle konsumenterna behöva kunna säga upp avtalet med hjälp av en uppsägningsfunktion online, oavsett hur avtalet ingicks. Funktionen skulle märkas ”terminate the contract here” (engelsk lydelse; i sak ”säg upp avtalet här”) eller med en motsvarande otvetydig formulering, visas på ett framträdande sätt och vara lätt att komma åt. Enligt skäl 74 skulle funktionen inte i sig ge någon rätt att säga upp ett avtal.
Vad skulle Digital Fairness Act ändra för kostnadsfria provperioder?
För avtal med en kostnadsfri provperiod som ingås via ett onlinegränssnitt eller på annat digitalt sätt skulle näringsidkaren behöva skicka en påminnelse på ett varaktigt medium inom rimlig tid innan provperioden löper ut. Om påminnelsen inte skickas, eller om konsumenten inte före provperiodens slut uttryckligen har godtagit att fortsätta mot betalning, skulle konsumenten inte vara bunden av avtalet.
Skulle näringsidkare behöva skicka en påminnelse innan ett abonnemang förlängs automatiskt?
Artiklarna 21 och 22 skulle kräva en påminnelse för automatiskt förlängda avtal om löpande tillhandahållande av produkter som ingås via ett onlinegränssnitt eller på annat digitalt sätt. För avtal på sex månader eller längre skulle påminnelsen skickas tidigast 1 månad och senast fjorton dagar före förlängningen. Artikel 22 fastställer en annan utlösande tidpunkt för kortare avtal. Utan påminnelse skulle konsumenten kunna säga upp avtalet kostnadsfritt fram till dess att näringsidkaren skickar en påminnelse.
Artikel 22.4 skulle innehålla ett undantag i samband med investeringstjänster: om konsumenten uttryckligen har samtyckt till automatisk förlängning av ett kortfristigt investeringsavtal avseende finansiella instrument skulle ingen påminnelse krävas.
Skulle Digital Fairness Act förbjuda lootlådor?
Artiklarna använder inte begreppet lootlådor (loot boxes). De reglerar betalda system med variabla belöningar; skäl 63 nämner lootlådor som exempel. Näringsidkare skulle behöva informera konsumenterna om vilka typer av föremål som finns tillgängliga och sannolikheten att få dem, och tillhandahålla verktyg för att stänga av sådana system. Om en produkt riktar sig till minderåriga, eller näringsidkaren med rimlig säkerhet är medveten om att minderåriga använder den, skulle sådana system inte få erbjudas minderåriga.
Artikel 15.3 skulle inte gälla leverantörer av sociala nätverkstjänster online eller videodelningsplattformstjänster, av AI-följeslagare och av allmänna konversationschattbottar som omfattas av artikel 13.2 i förordning (EU) [EU KIDS Act].
Skulle mekanismer av typen pay-to-win förbjudas för minderåriga?
Enligt artikel 16 skulle näringsidkare förbjudas att erbjuda minderåriga mekanismer av typen pay-to-progress och pay-to-win om deras produkter riktar sig till minderåriga eller om de med rimlig säkerhet är medvetna om att produkten används av minderåriga. I artikel 3 definieras dessa som köp i spel eller appar, som görs genom betalningstransaktioner eller i utbyte mot betalda virtuella valutor, och som är nödvändiga eller framställs som nödvändiga för att avancera eller lyckas i spelet eller appen.
Vad skulle Digital Fairness Act säga om virtuella valutor i spel och appar?
En näringsidkare som erbjuder betalda virtuella valutor som används för att köpa dess virtuella föremål eller andra produkter skulle behöva ange det motsvarande penningvärdet för dessa föremål eller produkter, eller deras uppskattade penningvärde i den valuta i vilken konsumenten förvärvade den första virtuella valutan.
Skyldigheten att ange penningvärdet skulle inte gälla leverantörer av sociala nätverkstjänster online eller videodelningsplattformstjänster, av AI-följeslagare och av allmänna konversationschattbottar som omfattas av upplysningsskyldigheten i artikel 13.1 i förordning (EU) [EU KIDS Act].
Om en produkt riktar sig till minderåriga, eller näringsidkaren med rimlig säkerhet är medveten om att minderåriga använder den, skulle betalda virtuella valutor som standard vara avstängda för minderåriga och aktiveras endast efter godkännande av en förälder eller vårdnadshavare.
Skulle Digital Fairness Act förbjuda beroendeframkallande design?
Artikel 17 innehåller inget förbud. Näringsidkare som utformar, organiserar eller driver digitala produkter på ett sätt som är avsett att, eller rimligen kan förutses, uppmuntra till tvångsmässig eller överdriven användning skulle behöva ge konsumenterna lättillgängliga och effektiva verktyg för att stänga av fyra uppräknade funktioner. Dessa omfattar automatisk uppspelning och oavbruten konsumtion av innehåll, vissa aviseringar, incitament att engagera sig vid regelbundna tidpunkter och funktioner som simulerar mellanmänskliga relationer. Artikeln innehåller undantag kopplade till förordning (EU) [EU KIDS Act].
Skulle Digital Fairness Act förbjuda personanpassad reklam?
Inte generellt. Enligt artikel 12 skulle näringsidkare förbjudas att rikta reklam på grundval av profilering i två fall: med användning av konsumentens personuppgifter när näringsidkaren med rimlig säkerhet är medveten om att konsumenten är minderårig, och med användning av särskilda kategorier av personuppgifter. Näringsidkare skulle inte vara skyldiga att behandla ytterligare personuppgifter för att bedöma om konsumenten är minderårig. Leverantörer av onlineplattformar som omfattas av avsnitt 3 i kapitel III i förordning 2022/2065 är undantagna.
Skulle Digital Fairness Act förbjuda personanpassad prissättning?
Inte generellt. Artikel 13 skulle förbjuda att priset personanpassas på grundval av profilering på ett sätt som rimligen sannolikt skadar konsumenten, när näringsidkaren med rimlig säkerhet är medveten om att konsumenten är minderårig, eller är särskilt känslig på grund av ålder, lättrogenhet, funktionsnedsättning eller någon särskild olycka eller omständighet som är så allvarlig att den försämrar konsumentens omdöme. Näringsidkare skulle inte vara skyldiga att behandla ytterligare personuppgifter för att bedöma detta.
Vilka regler skulle gälla för influencermarknadsföring?
Näringsidkare som bedriver influencermarknadsföring skulle behöva upplysa om det kommersiella syftet med varje kommersiell kommunikation genom begreppen ”advertisement” eller ”commercial collaboration” (engelsk lydelse; i sak ”reklam” respektive ”kommersiellt samarbete”). De skulle inte få rikta direkta uppmaningar till minderåriga att köpa produkter. Influencermarknadsföring av produkter som enligt unionsrätten eller nationell rätt inte får marknadsföras till konsumenter, och av farliga produkter, skulle inte vara tillåten. Varje näringsidkare som använder tjänster för influencermarknadsföring skulle genom avtal eller, om avtal saknas, på annat lämpligt sätt behöva säkerställa att reglerna följs.
Skulle konsumenter ha rätt att tala med en människa i kundtjänsten?
Om en näringsidkare tillhandahåller kundtjänst online efter att ett avtal har ingåtts skulle kommunikation med en människa behöva göras tillgänglig på konsumentens begäran och när andra kommunikationssätt inte är effektiva. Investeringstjänster enligt definitionen i direktiv 2014/65/EU är undantagna. Enligt skäl 76 skulle kommunikationen kunna ske på avtalets språk, kostnadsfritt och utan onödigt dröjsmål under näringsidkarens öppettider; artikel 25 själv säger inte detta.
Vad skulle Digital Fairness Act säga om automatiserade system som ingår avtal för en konsuments räkning?
Näringsidkare som tillhandahåller sådana system skulle behöva ge konsumenterna verktyg för att uttrycka sina val och för att ställa in och justera systemens parametrar. Vid första användningen skulle konsumenterna uttryckligen behöva välja om de vill bekräfta alla avtal, endast en viss typ av avtal eller inga avtal innan de blir bundna. Systemet skulle behöva upplysa om varje betalning som tagits emot för att föreslå ett avtal och om varje intressekonflikt. Artikel 26 skulle inte tillämpas på tillhandahållande av finansiella tjänster.
Vad skulle Digital Fairness Act ändra för biljetter till evenemang och virtuella köer?
För biljetter till evenemang vars pris kan stiga på grund av näringsidkarens åtgärder eller automatiserade eller algoritmiska processer skulle köperbjudandet behöva ange hur många biljetter i den aktuella kategorin som finns tillgängliga till det annonserade priset samt det högsta priset. En näringsidkare som använder ett system med virtuell kö skulle behöva visa det aktuella priset, om priset kan ändras under väntetiden och i så fall det högsta priset.
Hur skulle Digital Fairness Act kontrolleras och hur höga skulle böterna kunna bli?
Medlemsstaterna skulle säkerställa efterlevnaden genom domstolar eller förvaltningsmyndigheter; kommissionen skulle ha befogenheter i fråga om utbredda överträdelser med en unionsdimension.
För sanktioner som påförs i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2394 skulle det nationella högsta bötesbeloppet vara minst 4 % av näringsidkarens årsomsättning i den eller de berörda medlemsstaterna, eller minst 2 miljoner euro om uppgifter om omsättningen inte finns tillgängliga. Kommissionens böter skulle, i ärenden som den utreder, inte få överstiga 6 % av den globala årsomsättningen.
Vad skulle Digital Fairness Act upphäva?
Direktiv 2005/29/EG. Enligt artikel 38 upphävs direktivet och hänvisningar till det skulle anses som hänvisningar till förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II. Artikel 38 anger inget datum för upphävandet. I motiveringen anges att upphävandet får verkan från och med den dag då förordningen börjar tillämpas.
- Artikel 38.1
- Artikel 38.2
- Motivering, avsnitt 5
När skulle Digital Fairness Act börja tillämpas?
Förslaget anger inget kalenderdatum. Enligt artikel 40 skulle förordningen träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och tillämpas från och med ”[12 months after the entry into force]” (engelsk lydelse), det vill säga 12 månader efter ikraftträdandet. Den formuleringen är en platshållare inom hakparentes i förslaget. Texten anger inget datum för antagande eller offentliggörande.
Hur skulle Digital Fairness Act förhålla sig till rättsakten om digitala tjänster och andra EU-rättsakter?
Enligt artikel 4 skulle förordningen inte påverka andra unionsrättsakter som reglerar särskilda aspekter av otillbörliga affärsmetoder mellan företag och konsumenter. Sex sådana rättsakter nämns: förordning (EU) 2016/679, förordning (EU) 2022/1925, förordning (EU) 2022/2065 (rättsakten om digitala tjänster), förordning (EU) 2024/1689, direktiv 2010/13/EU och förordning (EU) [EU KIDS Act]. Vid konflikt skulle dessa andra unionsbestämmelser ha företräde och tillämpas på de särskilda aspekterna. Skäl 9 förklarar vad som utgör en konflikt.